På våren när träden får nytt liv med nya gröna blad fyllda med klorofyll, blommor, gräs, gran-och tallknoppar,  vilken härlig blandning av dofter! Därtill doften av ruttna gamla trädstammar vars lossnande bark kan sprida en sötaktig doft, tillsammans en ljuvlig kaskad av dofter som attackerar näsan och luktsinnet. Det är livet!

Sommarens dofter skiljer sig dock från vårens genom att vara intensivare, därtill dofter från jord uppvärmt av solen. När regnet blöter ner buskar, träd, blommor och gräs och ångan stiger upp från marken, förstärks doften.  

På hösten när naturen förbereder sig för vintersömnen står färgprakten hos alla blad i fokus innan träd och buskar lämnar ifrån sig bladen som har blivit allt från gul till rött till brun och ligger på marken för att förmultna och ger näring åt allt som växer i skogen. Träd och buskar suger åt sig klorofyllet från bladen för att ha näring över vintern. Allt tillsammans med den specifika klara luften gör, att det doftar höst.

Under vintern vid snö, is, och kyla minskar dofterna, det doftar vinter, neutralt, dock kan lukten av förruttnelse på marken tränga igenom ett tunt snö- eller istäcke för att inte tala om dofterna från vissa spår som djuren efterlämna, framförallt när det börjar töa…