En episod om näsans ingångsport för dofter! Min farmor berättade en sann historia om min farfars frånvaro av luktsinnet. Vid en permission från det militära upptäckte farmor vid middagsbordet en liten sak som stack upp ur farfars näsrygg. Hon tog tag i det och fick ett litet ben eller brosk mellan fingrarna. Därmed var det slut med att känna dofter för min farfar, ja till och med illaluktande såna. Detta spred sig naturligtvis på förläggningen och farfar blev en lämplig kandidat för rengöring av inrättningar med fräna lukter eller stank. Avsaknaden av att känna dofter eller lukter påverkade även smaklökarna och kunde vara direkt livsfarligt vid så kallade gasattacker under kriget. Farfar blev dock 90 år trots avsaknaden av luktsinnet. Vad en liten benbits vara eller icke vara, kan åstadkomma…